30/10/2026
Vad finns kvar av den delvis bortglömda och helt övervuxna park- och trädgårdsanläggningen vid Villa Stenkullen utanför Norrköping? Det arbetar museets byggnadsantikvarie Klara Johansson med att ta reda på.
Arbetet leds av Arkeologerna vid Statens historiska museer i samarbete med Östergötlands museum och på uppdrag av Trafikverket. Ostlänkens dragning kommer nämligen att gå rakt genom den forna parkanläggningen. Arkeologiska undersökningar såväl som arkivstudier och inventering av växter och träd på platsen ska nu resultera i ny kunskap om hur den en gång blomstrande trädgårdsmiljön såg ut och användes.
– Många åker förbi Stenkullens värdshus, det är en välkänd plats sedan 1960-talet. Men många har kanske inte förstått att innan motorvägen drogs så var det en stor anläggning med bra odlingsmöjligheter ner mot Bråviken, säger Klara Johansson.
Det var på 1860-talet som fabrikören och politikern Erik Swartz lät uppföra Villa Stenkullen och en tillhörande engelsk park med stor fruktträdgård (omkring 500 träd!) samt köksodlingar. Runt år 1915 gjorde Ester Claesson, en av Sveriges första kvinnliga trädgårdsarkitekter, ett tillägg i form av en terrasserad ört- och rosenträdgård.
Klara och kollegorna har lyckats lokalisera rosenträdgården. Muren som omgärdade den finns kvar, likaså en brunn. Däremot inga av de planterade växterna, med undantag för en sannolik lämning av en grundstam till en japansk klätterros.
Kvar av byggnaderna på platsen finns idag rester av drivhus och drivbänkar samt ett tidigare musteri. När det gäller växtmaterial så har naturen till stor del tagit över.
– Min uppgift har varit att tyda lämningar från byggnader och växtmaterial. Att göra en trädgårds- och parkdokumentation. Men det är väldigt lite kvar, så det har varit en utmaning, säger Klara.
I den forna parken kan man se rester av stora bokar, ekar och en hel del större barrträd – på det sena 1800-talet var just exotiska barrträd väldigt populärt. I fruktträdgården odlades främst äppelträd; från 1860-talet och cirka 100 år framåt. En pomolog har varit involverad och kunnat sortbestämma de flesta av äppelträden. Framöver ska detsamma göras för päron- och körsbärsträden och planen är att kunna bevara vissa intressanta sorter för framtiden.
– Projektet ger ytterligare kunskap till vår svenska trädgårdshistoria, säger Klara Johansson.
