Här är ett försök att beskriva historien om en förening som bevarar vår historia. Det var en gång en mycket hängiven släktforskare vid namn Birger Parmfeldt f.1884 i Linköping. Som väl var hade han sina rötter i Fleninge nr4, Gunnegård. Birger Parmfelt skrev av alla kyrkoböcker i Luggude härad för att kunna forska. Han gjorde stora utredningar om Fleninge familjer och ritade ut stamträden på väv. Parmfelt gjorde upp ett fantastiskt personregister grundat på förnamnen. Har man tur, kan man på en kvarts forskning komma rakt ner i 1600-talet. Redan på 1920-talet kom Parmfelt med idén att bilda Fleninge släktförening. Men först den 17 februari 1947 samlades ett tjugotal personer på Fleninge Gästgivaregård för möte. Hjalmar Nilsson, som var en stöttepelare till Parmfelt ,valdes till ordförande för mötet och Yngve Pehrsson blev dess sekreterare. Stadgar för föreningen studerades och godkändes. Förutom nämnda personer ingick Hans Nilsson, Gösta Sonesson, Jarl Sonesson, Walter Cunow, Gustaf Bernhold, Eric Larsson och Gösta Hansson i den första styrelsen. I tornet på Fleninge kyrka hände det saker. Kyrkvaktmästare Walter Cunow inredde ett museum som, enligt en artikel i HD, var Sveriges högst belägna. När den gamla klockargården revs 1947 fanns det kvar gammalt 250-årigt virke. Cunow släpade upp delar i kyrktornet och byggde ett väggarum. Vid en renovering av kyrkan plockade han fram glaserat mönstrat golvtegel under koret liksom oljelampor från 1100-talet. Den första utställningen, som Fleninge Släktförening hade var 1949 i gymnastiksalen på Fleninge Högre Folkskola. Intresset var mycket stort. Antalet medlemmar ökade och gamla handlingar och kulturella föremål kom fram ur sina gömmor. Fleninge Sparbank ställde upp med arkivutrymme för alla handlingar i väntan på egen lokal. Fleninge Släktförening ombildades till Fleninge Släkt-och Bygdeförening år 1956. Man behövde inte längre ansöka om medlemskap. Den som är intresserad kommer med.
1963 överlämnade Birger Parmfelt huvuddelen av sitt ansenliga forskningsmateriel (cirka 20 kilo) till Fleninge Släkt-och Bygdeförening, där det ska förvaras och inte får lämna huset. Tyvärr fick Birger Parmfelt inte uppleva flytten in i vårt museum. Han avled den 17/11 1968.
1969 fick Fleninge Släkt-och Bygdeförening 10 års dispositions rätt till Donationshuset, vilket ökades till 49 år. Renoveringar startades och arkivet ställdes i ordning. Den 24 januari 1970 hade man den första visningen. Folk strömmade till och medlemsantalet ökade till 260 personer. Sedan 1998 är föreningen ägare av fastigheterna i Fleninge där vi fortfarande verkar. Sedan 1956 äger och vårdar föreningen Fleninge mölla. Möllan fungerade perfekt ända till den 9 april 1960, då den uppslukades av eld. Tack vare stor generositet bland bygdens folk lyckades man samla in så mycket pengar, att en begagnad mölla kunde införskaffas. Möllan hittade man i Hjälmshult. I september 1961 började den stora flytten av möllan över leråkrar efter nattligt regn, över järnvägsspår och elledningar, som tillfälligt kopplats bort mellan passerande tåg. Med extra hjälp av pansarregementet P2, som för tillfället övade i trakten, fick man hjälp att komma loss i lervällingen.
1963 var möllan uppmonterad tack vare frivilliga krafters hjälp under en möllebyggares ledning. Möllan står där som en prydnad för bygden. Den ger oss också en reflektion över hur våra förfäder har fått tåla hårt arbete för livets uppehälle. Föreningen har av praktiska skäl sedan 2009 ändrat namn till Fleninge Hembygdsförening. Från och med 2009 samarbetar föreningen med kommittén för ”Starke Tufves museum”. Vi finns parallellt i Fleninge, en kyrkby och ett bondesamhälle och Ödåkra som växt från bruksort till villasamhälle. Vi har arrangemang i Ödåkra så som Duvestubbedagen men också två museer Starke Tufves stuga och utställningen Spritan en stark Historia. Så Torsdagen 31 mars 2022 tog föreningens årsmöte beslut kring en motion om att ytterligare en gång byta namn på föreningen. Så sedan denna dag kallar vi oss Fleninge-Ödåkra Hembygdsförening. Välkommen som medlem! Därigenom hjälper du till, att vårda vårt gemensamma kulturarv, samtidigt som deltagandet i våra aktiviteter ger styrka och mycket glädje.
