05/11/2025
Förr var jag livrädd för insekter 🐝🪰🕷
Jag skrek, viftade och flydde så fort något surrade i närheten. Det gällde även humlor. Det var en sån där djup, irriterad skräck som satte sig i kroppen. Sen hände något när jag började måla humlor.
🐝 Humlan har alltid varit en av de vackraste insekterna för mig att titta på i naturen. Men kom inte nära mig! I början när jag närmare studerade referensbilder på humlor att måla, fick jag nästan rysningar, vilka läskiga ben och ögon osv. Jag kom dom så nära på något annat vis.
Men sen, ju mer jag läste om dessa roliga liven och målade dom, desto mer annat såg jag. Deras små duniga vackra pälsar, de runda kropparna, deras lustiga beteenden, deras flit och den tunga surrande rytmen i vingarna. Ögonen blev plötsligt vackra. Jag började beundra dem ännu mer 💛🧡❤️
Jag förstår nu att något djupt har hänt inom mig. Genom konsten har jag lärt hjärnan något nytt - att det som en gång kändes farligt, inte längre är det. De som en gång skrämde mig, blev mina modeller 🐝 och till slt mina vänner.
🌿 Idag kan jag låta en humla landa på handen utan att rycka till. Jag känner respekt i stället för rädsla. Till och med getingar får passera i fred. Det är som om något i mig har skrivit om sig självt.
När jag målar, händer något djupt i kroppen. Stressen lägger sig. Andningen blir lugnare. Små "pälsiga" påminnelser om att även det vi fruktar kan bli vackert, om vi bara vågar titta på det tillräckligt länge. Jag tror faktiskt att hjärnan lär sig trygghet genom färg, form och rörelse. Att konst inte bara är vackert - den är medicin. Min ptsd har hittat det perfekta läkandet.
Jag har förstått att jag inte bara målar tavlor. Jag målar mig själv hel. Penseldrag för penseldrag. Lager för lager...
"Art saved me - Art heals me" och "Courage has wings" är mina kommande tatueringar 💫✨️👌
Ibland behöver man inte förstå hur. Det räcker att man målar 🥰🌿🐝
