16/06/2026
Arkeologi i Västerviks stad
Då och då får vi göra titthål i Västerviks stads dolda historia. Häromveckan övervakade vår arkeolog Veronica schaktningsarbeten i samband med en nybyggnation i ett av stadens norra kvarter, ett stenkast från 1400-talskyrkan S:ta Gertrud.
I Västerviks stadskärna finns kulturlager och bebyggelselämningar från sen medeltid och framåt bevarade på många platser, men stadens äldsta historia hittar vi 2 mil längre in i viken, i det som numera heter Gamleby. Här fanns en stad redan på 1200-talet!
Staden flyttades flera gånger mellan Gamleby och det nuvarande läget. Regler och privilegier kom att instiftas och återtas med jämna mellanrum. 1433 utfärdade kung Erik av Pommern ett privilegiebrev för stadens nya läge. Där framgår att man då redan flyttat två gånger. Hur platsen såg ut vid denna tid är oklart, men det fanns säkert en del byggnader här även före flytten. På 1360-talet byggdes exempelvis Stäkeholms borg på ön vi idag kallar Slottsholmen och vid Strömsgatan låg ett kapell med tillhörande begravningsplats.
Nya Västervik brändes flera gånger vid fientliga anfall åren 1452 - 1677, bland annat 1517 då borgarna fick nog och flyttade tillbaka till Gamla Västervik. I Gustav Vasas privilegier från 1523 fick Gamla Västervik tillbaka sin rang som stad, men återflytten blev temporär och efter en tid beordrade Gustav Vasa att man skulle återvända ut till Nya Västervik. 1547 fastslogs slutligen det nuvarande läget. Den gamla platsen fick så småningom namnet Gamleby.
I de arkeologiska titthålen framträder stadens historia i olika skikt – kulturlagren. Särskilt tydliga är de svarta brandlagren som påminner om de förödande bränderna. 1665 lades stadens äldre delar i aska – denna gång genom en olycka – men alla offentliga byggnader, utom kyrkan, brann ner och alla privilegiebrev, kungliga resolutioner och övriga handlingar som förvarades i rådhuset gick upp i rök. Två år senare, under Skånska kriget, anföll en dansk-holländsk flotta Västervik med ytterligare en storbrand som följd. Staden restes på nytt men den medeltida strukturen ersattes av en stadsplan enligt renässansideal med regelbundna kvarter och breda gator – den plan vi har idag.
Vi vet ganska lite om den medeltida stadsplanen, men stadskärnan var mindre än dagens och troligen koncentrerad till området kring kyrkan, Stora torget, Fiskaretorget och den dåvarande hamnen. På ett drygt 20-tal platser har stengrunder påträffats som kan höra till någon form av byggnad och åtminstone fyra kan härledas till den äldre stadsplanen. I några fall finns observationer av bland annat timmerkonstruktioner för bryggor, stenkistor eller liknande och i ett fall har en kavelbro (trälagd gata) påträffats. På ett par platser har förkolnade trägolv noterats eller delundersökts.
Vid undersökningen i kvarteret Stampen häromveckan framkom rester av en stensatt gata eller innergård – en fin påminnelse om en äldre tomtstruktur, om än inte medeltida. Troligen är den från 1700-talet. Här fanns också spår av branden 1677 i form av raseringsmassor och utjämningslager som fungerat som grundläggning för yngre bebyggelse. Vi väntar med spänning på nästa titthål i stadens historia!
