23/05/2026
I målningen av Sanna Stormwall upprepas kroppar, gester och rörelser som i ett iscensatt tillstånd mellan ritual och vardag. Figuren återkommer i olika positioner genom rummet — läsande, fallande, väntande, sträckande — som om målningen försöker fånga flera ögonblick samtidigt.
Stormwall hämtar inspiration från allmogemåleri, väggbonader och berättande bildtraditioner, men förflyttar dem till en samtida bildvärld där betydelsen hela tiden förskjuts. Den symmetriska arkitekturen och de återkommande kropparna skapar en känsla av koreografi, där handlingarna framstår som både noggrant ordnade och öppna för tolkning.
I verket blir måleriet mindre en plats för fasta berättelser och mer ett rum för förskjutningar och associationer. Kropparnas positioner fungerar inte som tydliga svar, utan som förslag — rörelser mellan gemenskap och isolering, tro och tvivel, kontroll och upplösning.
Ur utställningen Såg aldrig marken.