Börja om på nytt
KARIN SJÖDAHL ART GALLERY·MÅNDAG 16 JULI 2018·
Från början var mamma den enda som uppmuntrade mig. Jag såg mycket fram emot att börja första klass så jag ritade en katt med ryggsäck och mössa på väg till skolan. Mamma lät mig vara ifred fast klockan var mycket. Min lillebror sov. Jag ritade med bläckpenna, särskilt härligt. Så var jag klar. Mamma lutade sig över teckningen och sa; Vad andra än säger ska du minnas en sak; Jag tycker alltid att allt du ritar är fint. Det var en vanlig mammakommentar. Från någon som visste precis vad min pappa skulle kunnat säga om samma bild. Under de år som kom, faktiskt under hela mitt liv har jag burit de orden inom mig. Det skulle dröja mycket länge innan jag fick beröm igen, oavsett vad jag gjorde. Alltid udda
Jag var inget lättälskat barn, varken söt eller glad eller duktig. Min mest utmärkande egenskap var att jag var olik. Jag hade flätor, rörde mig stelt, skrev helt oläsligt och kunde inte stava. Jag hade ett helt annat, omfattande ordförråd än min omgivning, annan dialekt och min pappa var lärare. Jag var ingen, jag var udda. I total avsaknad av alla avundsvärda egenskaper, både inre och yttre. Jag älskade djur mer än människor. Jag läste mängder av böcker, ensam i mitt låsta rum. Jag var ofta ensam. Jag var inte en del av familjen, utan en egen planet, lika ensam och kall som Pluto. Att bli sedd
Det var först i sjunde klass som någon såg mig. Vi hade flyttat 10 mil bort och de nya lärarna hade inga förutfattade meningar om mig. Plötsligt blev jag bland de bästa. I fysik, i biologi, svenska, samhällskunskap och inte minst teckning. Det var fru Söderström, rektorns fru som var teckningslärarinna. Hon utsåg mig till en av sina favoriter. Och eftersom hennes förväntningar på mig var så höga blev jag precis bra som hon trodde att jag var. Jag blev bättre än så. Jag blev bäst. Mamma blev sjuk och dog när jag var 14. Jag gick hem på jullov. Mamma blev sjuk på julafton och dog på nyårsafton. Hon hade brustet magsår som blev bukhinneinflammation. Försvagad av umbäranden, fattigdom och ständiga ekonomiska problem orkade hon inte mer. Mamma dog dagen efter min lillebrors 10-års dag, min syster var 5 år och pappa var 60 år. Han var ständigt sjuk så länge jag kan minnas. Avgrunden
Mammas död var ett fullständigt dråpslag för oss alla. Ingen av oss blev någonsin de människor vi varit och ingen av oss barn blev de personer vi kunde ha blivit om mamma fått leva. Jag hade planerat att studera vidare på Konstfack, för det jag var bäst på var att teckna och måla. Det blev två-årigt gymnasium, sedan arbete inom försvarsindustrin från 18 års ålder, på fabrik som diversearbetare. Sedan lyckades jag få jobb på laboratorium genom att väga en tratt i handen och gissa vikten. Jag gissade bara 15 gram fel så jag fick jobbet. Jag var kvar på laboratorierna i tio år till. När pappa dog slutade jag jobbet efter 14 år och har sedan dess aldrig haft ett fast arbete någon längre tid. Det är snart 30 år sedan jag gick ut genom fabriksgrindarna som e fri människa. En julklapp
Samma år jag fyllde 20 fick jag akrylfärger, penslar och pannåer i julklapp. Ett halvår senare var jag med på min första utställning. Jag fick otroligt mycket uppmuntran av omgivningen, men aldrig från min pappa. Han kunde aldrig förstå varför någon överhuvudtaget uppmärksammande mina alster. “Det är ju ingenting” konstaterade han både när jag blev inbjuden till andra utställningar och tilldelades kommunens kulturpris. “Jag förstår inte vad de grundar sin bedömning på” sa pappa och tog ett bloss till på den hemrullade cigaretten. Men han ramade åtminstone in mina tavlor
Jag höll på och målade 10-15 år, till sist blev det ett sätt att överleva. Jag målade på allt. Korgar, krukor och urblåsta ägg. Så kom barnen, under tiden jag utbildade mig på högskolan. Målningen kom av sig. “Vill du inte hellre göra något med familjen?” under de 18 år jag levde i ett förhållande med mina barns far gjorde jag ingenting ensam som inte rörde studier eller arbete. Effektivt knoppades mina vänner och bekanta av en efter en. Till Öland
År 2007 var jag fri igen, året därpå flyttade jag till Öland. tio år senare flyttade sista barnet ifrån mig. Och jag började om på nytt. Den här gången bara med olja. I juli 2018 resulterade det i min först utställning på Öland. “Hemma på Öland - Innan jorden blev rund” med 18 målningar. Utställningen hölls i Lilla Konsum på Storgatan 39 i Borgholm. Titeln syftar på att mina bilder visar platser hemma på Öland, som ser likadana ut nu som för 1 000 år sedan, under vikingatiden. Innan jorden blev rund är ett citat ur Alf Henrikssons bok om den gamla asken Yggdrasil, som var vikingarnas bild av världen, innan de förstod att jorden är rund. Börja om på nytt
Jag kommer fortsätt att måla och berätta om vikingarnas världsbild, den nordiska mytologin och det liv vikingarna levde här på Öland till vardags och fest. Jag firar min första tio år på Öland genom att än en gång börja om på nytt. Köpingsvik i juli 2018
Karin Sjödahl
