Hallwylska Museet - the Hallwyl Museum

12/06/2026

"Walther, min lilla gubbe"

Två dagar efter Wilhelmina och Walther vigsel, den 12:e juni 1865, begav de sig iväg på sin bröllopsresa. På tåget ritade Wilhelmina den här teckningen av sin make med tillhörande textrad.

Målet för resan var Schweiz och att introducera Wilhelmina för Walthers föräldrar på deras gods Rörswil utanför Bern. Där stannade de sen hela sommaren. Under deras vistelse vid godset gjorde de en resa till Interlaken där de lät måla sina bröllopsporträtt. Konstnären som anlitades var Édouard Boutibonne och porträtten går att se vid ett besök på Hallwylska museet.

Bild 1:
Teckning målad av Wilhelmina von Hallwyl.
Foto: Jens Mohr, Hallwylska museet/SHM.

Bild 2-3:
Porträtt av Wilelmina och Walther målade av Édouard Boutibonne.
Foto: Hallwylska museet/SHM.

10/06/2026

För 161 år sedan, den 10 juni 1865, gifte sig Wilhelmina och Walther. Vigseln ägde rum i Wilhelminas föräldrahem kl. 19:30. På huvudet bar Wilhelmina en myrtenkrona och en myrtenkrans ovanpå en slöja, kanske såg det ut ungefär så som det har iscensatts i bilden. Att bära brudkrona var annars populärt men då dessa lånades ut av kyrkan var det vanligare att bära myrten vid just hemmavigslar.

Kanske var det mycket nerver en dag som denna, det kan man åtminstone ana från det meddelande som Walther skickade till sin blivande fru tidigare på dagen. Han skrev då följande rader:

"Allrahjärtligtälskade lilla Mina!
Jag anländer precis klockan 7 med min hovstat!
På återseende vid 1/2 8! Till dess trycker jag Dig till mitt hjärta.
För evigt din
Walther"

Foto: Jens Mohr, Hallwylska museet/SHM.

08/06/2026

Kärleksbrev från 1865 💘

I samband med Wilhelmina och Walthers förlovning begav sig Walther till Stockholm från Schweiz, där han var bosatt. Han bodde då på Hotell Rydberg vid Gustav Adolfs torg, på behagligt gångavstånd från Wilhelmina och hennes föräldrar som bodde vid Kornhamnstorg i Gamla stan.

Under våren som ledde fram till deras bröllop spenderade de mycket tid ihop. Deras umgänge varvades med en tät korrespondens som till en början var mer formell, men ju närmare bröllopet de kom så anas en mer öm och innerlig ton.

I ett av deras brev skrev Walther följande till Wilhelmina, eller Mina som hon ofta kallades av sin familj.

"Min älskade, söta Mina!
Dina bägge kära brev har kommit fram ordentligt och jag tackar Dig mycket hjärtligt för dem. Soarén igår var tämligen amusant men jag hade riktigt längtat efter Dig och Ditt kära, dyra lilla ansikte felades mig över allt. Jag kommer vid halv tre. Tiden till dess kommer att verka mig lång. Till dess trycker jag Dig till mitt hjärta och sänder Dig ömma och hjärtliga kyssar.
Din Dig innerligt älskande
Walther"

På bilden går det att se parets förlovningsringar, varsin slät guldring tillverkade av juvelerarfirman Gustaf Möllenborg.

Foto: Jens Mohr, Hallwylska museet/SHM.

04/06/2026

Från och med idag finns det sensoriska kartor att låna vid ett besök på Hallwylska museet. Kartorna ska underlätta vid museibesöket och ge vägledning för personer med NPF-diagnos.

Hallwylska museet är ett bevarat hem från sekelskiftet 1900 och tillhörde Wilhelmina och Walther von Hallwyl. Wilhelmina var en samlare av antikviteter som silver, porslin, vapen och måleri. Huset är bevarat i sin helhet och är tänkt att vara ett dokument över hennes egen samtid.

Med sina fem våningar och över 2000 kvadratmeter kan ett besök på museet innebära många intryck. För att underlätta besöket för personer som har en NPF-diagnos har museet tillsammans med medlemmar från Länsföreningen Attention Stockholm och Stiftelsen Inuti tagit fram en sensorisk karta - en vägledning.

”Nu får målgruppen möjlighet att komma förberedda inför ett besök. En sensorisk karta gör att personer med NPF kommer att känna sig särskilt välkomnade och väntade på museet. Det gör skillnad!” – Anneli Aaltonen Krantz på Stiftelsen Inuti.

Kartan förklarar vilka rum som ger lugnare sinnesintryck, dit man kan dra sig tillbaka, samt vilka rum som ger ett starkare sinnesintryck. Där finns även symboler som förklarar om trängsel kan uppstå, om det är starkare belysning eller om musik hörs.

Den som vill förbereda sig kan ladda ned kartan i förväg och planera besöket i lugn och ro. Där finns även möjlighet att ta del av en kort introduktionsfilm. Både karta och introduktiosfilm hittas på museets hemsida.

En fysisk sensorisk karta finns att låna i museibutiken från och med idag, den 4 juni.

Varmt välkommen till Hallwylska museet!

Foto: Helena Bonnevier, Hallwylska museet/SHM.

Ta ett steg bort från stadens brus och tillbaka hundra år i tiden! Följ med på våra guidade visningar och upplev historien på nära håll.

01/06/2026

Totalt finns det 11 kokböcker bevarade i museet.

Dom här böckerna har inte använts av kokerskan i huset utan nyttjades av Wilhelmina och hennes sällskapsdam Ida Uhse. Även om dom själva inte lagade någon mat så var det Wilhelmina som i första hand planerade vad som åts och sällskapsdamen som förmedlade detta till kokerskan.

Kokerskan hade istället sina egna recept som hon tog med sig om hon fick en ny anställning. Hennes receptsamling fungerade alltså som en konkurrensfördel på arbetsmarknaden.

I museets arkiv finns det några få handskrivna recept bevarade. Kokböckerna fungerar således mer som ett exempel på vilken mat som kunde lagas i mer förmögna hushåll i Sverige kring sekelskiftet 1900. Just i det här huset finns dock två som kanske inte var lika vanliga, en schweizisk kokbok och en tysk kokbok om praktisk hushållning i krigstid.

Följande kokböcker finns i museet:
”Kokbok för husmödrar” av Gustafva Björklund, 1863.
”Vegetarisk kokbok” av Leontine Deutgen, 1897.
”Finare matlagning” utgiven av Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, 1904.
”Kok-konsten som vetenskap och konst” av Charles Emil Hagdahl, 1879.
”Hemmets kokbok” utgiven av Ida Norrby/Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, 1909.
”Praktisches Kriegskochbuch” av Louise Holle, 1917.
”Neues Stuttgarter Kochbuch” av Friedrike Louise Löffler, 1873.
”Godt bord” Sigrid Nordenfalk, 1897.
”Neues Berner Kochbuch” av L. Rytz, 1864.
”Lilla hjälpredan i köket” av Sofia Carolina Ingeborg Zethelius, 1906.
”Iduns kokbok” av Laura Elisabeth Östman, 1911.

Texten är delvis baserad på boken "Smak av svunnen tid", (2007).

Foto: Jens Mohr, Hallwylska museet/SHM.

30/05/2026

Målerikonservering!

Just nu pågår konservering av takmålningen i Vardagssalongen. Målningen är gjord av konstnären Julius Kronberg som sommaren 1918 spenderade s*x veckor med att måla taket. Motivet föreställer Perseus som befriar Andromeda, en berättelse ur den grekiska mytologin.

På första bilden syns målerikonservatorn Malin Canessa Selvad arbeta med taket, och på den andra bilden syns konstnären Julius Kronberg måla samma tak.

Foto: Hallwylska museet/SHM.

28/05/2026

Prova korsetter!

Hur känns det egentligen att bära en korsett? Detta är någonting som du själv har möjlighet att prova på vid ett besök i utställningen "Korsettkriget".

Korsetter har burits i århundraden och format kvinnokroppar efter olika tiders ideal. Vid slutet av 1800-talet kom den i särskilt fokus och blev en katalysator i en större diskussion om kön, klass och identitet. Idéer prövades mot varandra, om vad det innebar att vara kvinna och vilken kvinnors roll skulle vara i det demokratiska samhälle som sakta tog form.

Välkommen att besöka utställningen som pågår till den 10 januari 2027.

Foto: Jens Mohr, Hallwylska museet/SHM.

25/05/2026

🩰 Om dessa balettskor står följande i katalogverket:

"Gåva till Wilhelmina von Hallwyl, 6 Juni 1922 från hennes dotterson Rolf de Maré, grundare och ekonomisk ledare av 'Svenska baletten' i Paris åren 1920-1925. Använda av premiärdansösen Carina Ari i baletten Chopin under 'Svenska balettens' gästspel på Svenska Teatern i Stockholm med premiär den 16 maj 1922."

Carina Ari var en dansare, koreograf och skulptör med en lång karriär. Hon koreograferade och dansade i många föreställningar och baletter på bland annat Stora Operan i Paris, Operan i Alger, Kungliga Operan i Stockholm och såklart Svenska baletten i Paris. Dessutom turnerade hon och gjorde gästspel runt om i Europa. På vita duken kan man se henne dansa i Maurits Stillers film "Erotikon" (1920) som hon även hade gjort koreografin till.

Det var under den senare delen av hennes liv som hon började skulptera. Hon utbildade sig i New York och gjorde främst porträttbyster, gärna föreställande vänner och bekanta. Hennes skulpturer går att se i både New York, Uppsala och Göteborg, men även i Nationalmuseums samlingar. Där finns det bland annat en skulptur av Carina Ari föreställande just Rolf de Maré.

Den andra bilden visar ett rollporträtt av Carina Ari från föreställningen "Chopin", samma föreställning som gjorde ett gästspel vid Svenska Teatern i Stockholm och som balettskorna användes i.

Foto:
Bild 1: Göran Schmidt, Hallwylska museet/SHM
Bild 2: Okänd fotograf, Dansmuseet.

22/05/2026

Resesmycke 💎

Armband av guld med vita "blekta" topaser.
I den Hallwylska katalogen kan vi läsa att detta armband är "använt av Wilhelmina von Hallwyl under resor i utlandet åren 1907-1921, emedan hon icke ville utsätta sig för att bli bestulen på sina äkta smycken."

📸 Foto: Helena Bonnevier, Hallwylska museet/SHM.

20/05/2026

Den skalade citronen 🍋

Stillebenmåleri – att avbilda mat, frukter och olika föremål i den här typen av välkomponerade uppställningar erbjuder konstnären dels möjlighet att briljera med sin tekniska skicklighet, dels tillfälle att ladda kompositionen med subtil symbolik.

Citronen har genom historien fått symbolisera olika saker vid olika tillfällen. Surt och motgång men också renhet och friskhet är vanliga betydelser. I kristen konst förekommer citronen ofta i motiv med den heliga familjen och kopplas då till Jesus passion och Marias trofasthet.

Att framställa en skalad citron, med skalet som en serpentin, på det viset som görs i målningarna här kräver stor skicklighet från konstnären. Både för att återge den komplicerade formen, och för att få fram de olika texturerna: det vita mjuka, det gula, glatta skalet och det saftiga fruktköttet. Den här typen av framställningar blir särskilt vanliga inom nederländskt stillebenmåleri från 1620-talets senare hälft och framåt. Det blir som en trend eller ett ”motiv-meme”, och en period under 1630-talet är den skalade citronen med i nästan varje nederländskt stilleben.

Konsthistorikern Mariët Wetermann har härlett motivet till en urgammal lek där man skalar ett äpple med kniv och håller skalet obrutet under hela processen, för att sedan slänga det över axeln. Formen på skalet när det landar ska då avslöja vem man ska gifta sig med. Den typen av långa äppelskal förekommer i nederländska stilleben under tidigt 1600-tal, och formen verkar tids nog flyttat över till citronen – vars gula färg mer effektfullt kontrasterar mot de mörka bakgrunderna.

I Hallwylska museet samling av holländskt och flamländskt barockmåleri är den skalade citronen flitigt representerad. Här är ett exempel, målad år 1645 av Willem Claesz. Heda (1594 – 1680).

Foto: Jens Mohr, Hallwylska museet/SHM.