12/09/2025
ETT LEKSAKSMUSEUM BYGGT MED SÅ MYCKET KÄRLEK.
LÄGGS NU NED PÅ ETT HÄNSYNSLÖST SÄTT.
Leksaksmuseet som en gång föddes på Mariatorget i Stockholm av en grupp passionerade samlare, därefter under många år levde tillsammans med Spårvägsmuseet på Tegelviksgatan, för att år 2018 flytta ut till Saltsjö Pir i Nacka dör nu sakta.
Jag fick förtroendet att ansvara för den sista flytten och återuppbyggandet i Nacka. Tillsammans med museets två duktiga medarbetare, Paula och Janne, och med ekonomiska begränsningar lyckades vi ändå bygga upp ett stycke lekfull magi.
Faktum var att jag själv lånade ut ett större belopp, för att vi skulle kunna vara stolta över museets nya liv i Nacka. Och tillsammans med både nya och gamla samlare, bl.a Järnvägssällskapet, så fick Leksaksmuseet åter leva upp – nu för tredje gången.
Stiftelsen som under alla år ägt museet styrdes utav av Stig Dingertz. En mycket speciell man - men en man med en oerhörd omsorg över museet. I år gick Stig bort i 99 års ålder och förvaltningen av museet togs över av en familjemedlem.
Jag har full förståelse för att den framtida ekonomin inte räckte till för en fortsatt verksamhet. Men nedläggningen är så respektlöst hanterad för alla de som engagerat sig i museet.
Ingen information, ingen dialog, fråntagande av de anställdas rättigheter och en brist på respekt för samlare och medarbetare som ägnat kärlek och energi till museet under många årtionden.
Att jag själv inte får någon som helst information, eller att mina utlägg sedan sju år tillbaka inte betalas tillbaka, det kan jag leva med. Men nu sprids en unik samling utan kontroll för vinden. Och många som varit involverade känner en stor besvikelse.
De flesta samlare som lånat ut stora delar av de som visats på museet, har redan (trots förvaltarens protester) hämtat tillbaka sina föremål. Museet är idag ett skal med tomma montrar. Trots det annonserar man att museet är öppet.
Hemsidan ger ingen som helst sann information. I T-bane-nedgången på Mariatorget i stan lockar ett helt skyltfönster besökare ut till museet.
Jag ägnade fyra år av mitt liv till museet. Jag har sedan dess löpande haft kontakt med museets medarbetare för råd och hjälp. Idag känner jag en stor sorg.
LG Nilsson
