27/10/2026
Har du någon gång varit nere i en gruva? Då vet du hur kompakt mörkret är, det slukar allt och man kan inte ens se handen framför sig. Det räcker med ett felsteg, ett ögonblicks ouppmärksamhet. Även den mest erfarne kan gå vilse, snubbla eller falla.
Djupt nere i en del av Sala silvergruva som kallas Ulricas gruva arbetade den 25-årige gruvarbetaren Anders Bergskarl tillsammans med sina arbetskamrater Anders Abrahamsson, Erik Israelsson Sten och Jacob Lärka. Vid midnatt natten mellan den 25 och 26 september 1778 lade de sig att vila. Men när de vaknade två timmar senare märkte de att något var fel, Anders Bergskarl var försvunnen.
De började leta efter honom, men utan resultat. Men plötsligt såg de det – dammiga fotavtryck på en träbalk ut i schaktet. När de riktade blicken neråt, över kanten, såg de Anders Bergskarl långt där nere på första bottnen. Orörlig. Död.
Arbetskamraterna trodde att Bergskarl gått iväg för att se hur mycket klockan var – kanske ville han bara veta om det var dags att gå tillbaka till arbetet. Men i gruvans djupa mörker kunde ett enda felsteg få ödesdigra konsekvenser och leda till en säker död. Gruvan hade tagit ännu ett liv.
Den sorgliga berättelsen om Anders Bergskarl är en av de som visar vilken verklig fara gruvan innebar för dem som arbetade här. Och nu under höstlovet lyfter vi fler berättelser ur gruvans mörker i våran gruvvisning. Där får verkliga händelser möta de skrönor, sägner och föreställningar som levt vidare i gruvan genom generationer.
Vi ses i mörkret…
