18/05/2026
I dag firar vi den Internationella museidagen med ett långt inlägg om Kisa Emigrantmuseums tillkomst! ✨😍
Historien om Kisa Emigrantmuseum är berättelsen om människorna som lämnade Kindabygden för ett nytt liv i Nordamerika — och om dem som såg till att deras minnen bevarades. En av de sistnämnda var bibliotekarien Curt von Wachenfeldt, som tidigt förstod Kindabygdens betydelse för landets emigrationshistoria. Under sina år som bibliotekarie i Kinda kommun (1952–1972) samlade han brev, fotografier och föremål från de människor som en gång flyttat från trakten, kanske för att aldrig återvända. Materialet blev grunden till det som senare utvecklades till Kinda lokalhistoriska arkiv.
Redan tidigt väcktes tanken på ett emigrantmuseum och den gamla apoteksbyggnaden i Kisa nämndes som en möjlig plats. Samtidigt fanns funderingar på regional nivå kring att uppföra ett emigrantmuseum i Gamla Linköping. När röster höjdes för att Kisa var en bättre placering för ett sådant museum kom de regionala planerna att skrinläggas i slutet av 1960-talet. En första museiverksamhet uppstod i det gamla tingshuset i Kisa, där delar av samlingarna ställdes ut. Även tillfälliga utställningar arrangerades, bland annat i bygdegården. Men visionen var större än så.
Den 18 april 1974 beslutade kommunfullmäktige i Kinda att utnyttja den kommunala förköpsrätten och köpa fastigheten Vråken 3, som då hade lagts ut till försäljning. Redan ett par veckor senare, den 8 maj, lämnades en motion till fullmäktige rörande användningen av lokalerna. Där föreslogs att ett emigrantmuseum och en turistbyrå skulle inrymmas i den byggnad vid Vråken 3 som då huserade Café Columbia. ”Med förvärvet kan en länge närd önskan från kulturintresserade kisabor att bättre använda fastigheterna till ett ändamål som bättre knyter an till dess historia”, löd argumentet i motionen.
Upphovsmännen bakom motionen var Bertil Nilsson och Hans-Erik Hellström, som med hjälp av Curt von Wachenfeldts redovisning av vilka verksamheter fastigheten tidigare rymt kunde peka på dess historiska betydelse. Något som von Wachenfeldt dessutom var väl bekant med, då hans egen farfar utgjort en del av denna historia som en av apotekarna i byggnaden.
Som ett resultat av motionen tillsatte kommunfullmäktige en utredningskommitté för att undersöka hur byggnaden skulle användas i framtiden. Kommitténs arbete blev inte helt okomplicerat. Byggnadens ålder krävde varsam hantering med hänsyn till äldre metoder, material och färgval. Samtidigt skulle lokalerna uppfylla moderna krav, bland annat ur hälsovårdssynpunkt. Flera alternativ lades fram, där ett av dem helt sonika gick ut på att byggnaden skulle flyttas — förslagsvis till bygdegården eller längre in på den befintliga tomten.
Resultatet blev ett emigrantmuseum, en turistbyrå och ett café, varefter byggnaderna renoverades och inreddes. I november 1978 kunde emigrantsamlingarna flyttas från tingshuslokalen till det nyöppnade Kisa Emigrantmuseum, som slog upp portarna den 1 april 1979. Den officiella invigningen skedde under Peter Casseldagen den 17 juni samma år.
Idag återfinns fortfarande både Kisa Emigrantmuseum och Café Columbia i fastigheten. Under 2018 genomfördes en omfattande renovering och förnyelse av museet, som därefter återinvigdes den 20 juli 2019. Här lever berättelserna vidare — om människorna som en gång lämnade hembygden för den långa resan över Atlanten.
Bild 1: Curt von Wachenfeldt i Kinda lokalhistoriska arkiv
Foto: Stig Berg, 1967
Bild 2: Curt von Wachenfeldts anteckningar kring emigranthistoria
Bild 3: Kullagården, som kom att rymma Kisa Emigrantmuseum och Café Columbia
