16/10/2026
I höstkylan kommer här en hjärtevärmande berättelse från tändsticksindustrin. Det kunde hända att tändsticksarbetare gömde små lappar med meddelanden i tändsticksaskarna, som såldes över hela världen. Ett sådant fall rapporterade Stockholms Dagblad om den 7 oktober 1897. I detta fall ska fabriksarbeterskan ha fått svar från köparen av asken: en svensk man som bodde i Amerika. De ska sedan ha börjat brevväxla med varandra. Artikeln, skriven på gammal svenska, finns att läsa nedan:
"Romantik i tändsticksfabriken. Till O. C. skrifver en korrespondent: En fabriksarbeterska vid en af de största tändsticksfabrikerna på landsbygden inom stiftets råmärken satt en dag och packade tändstickor i paket. Å ett pappersmellanslag skref hon sitt hjertas trängtan i följande ord:
Flyg mina stickor i verlden ut
Och flamma för mej och lys och njut,
Mens jag sitter här i qvafva fabriken
Och aldrig har tid få en vän uti viken.
Jag stackare lilla får träla och gno,
Som ingen derute i verlden kan tro.
Och träffar en ädling ni ute på färden,
Så tala om mej som ensam i verlden
Och stickor blott packar och packar och packar,
Så rosen hon vissnar och svetten den lackar,
Och bed honom skrifva, adressen är lätt,
Han läser den ju på er etikett.
Namn.
Månader gingo, flickan glömde alltsamman. Så en vacker dag – det var häromdagen – kommer från en stad i Amerika ett bref från en f.d. svensk man, som fått just det paketet och läst utgjutelsen. Brefvet var allvarligt, och en korrespondens mellan brefskrifvaren och fabriksflickan har börjat. Som mannen synes mena allvarligt och flickan är en präktig tös, så, hvem vet, huru saken slutar."
