Gloriaskatten Marita Nyström

03/11/2026

Nu läste jag nyss att November är årets sista höstmånad. Där ser man. Trodde naturligtvis att Oktober var slutet på hösten. Icke. En månad till. En får tacka till dessa 30 dagar innan julens heliga månad infaller. Jesus månaden. Vi som älskar Julen får liksom inte nog av den.

I år är den värre än någonsin. Det verkar som om människor vill redan nu börja julpynta. Men jag väntar till veckan innan advent. För hur det än är växer magin inför jul när man avvaktar med att pynta. Det är min erfarenhet.

När jag var yngre och småbarnsmamma var jag nästan desperat vid tjugonde knut. Ville hålla kvar julen med strama tyglar. Men det går ju inte. Tiden är som den är. Den ger sig inte utan tar ingen notis om oss. Den lever sitt eget liv verkar det som.

Men vi stannar vid Oktober eftersom det var då jag föddes. Min kära mamma berättade att när jag var född så låg ett puderaktigt lätt snö på marken. Och när vi häromkvällen åkte bil sent på kvällen, nästan midnatt och temperaturen låg på -1 så låg granskogen i ett vitt puderaktigt pudersnö över tallarna. Så himmelskt vackert. Men vet att ingen kamera i världen kan visa det som syns i naturen. En bråkdel av tiden syntes i tallkronorna när bilens lyktor genomlyste barrskogen.

Stjärnhimlen ute på landet är magisk. Jag förundras över den varje vinter. Det är som om stjärnorna lever upp på vintern. De vet vi vet att utan stjärnor skulle vår planet frysa till is.

Nåja, i min iver att göra äppelpaj i ugnen hade min sambo köpt färdig pajdeg. Men jag både såg och kände att den degen inte var som den brukar. Jovisst. Den heter ju mördeg. Inte pajdeg. Ja, det var helt enkel fel deg. Ni ser, man lär sig alltid något nytt. Mördegs paj. Men ingen sa något utan tyckte 'den var så god'. Okej, tänkte jag vilken tur.

Så efter den här helgen har vi November. Känner att jag vill åka in till stan och se om det finns något juligt att hitta. Men innan dess får jag fortsätta att städa efter mitt kalas. Vet inte om det är åldern, men det är jag övertygad om att det är, för sen, när man väl sitter i soffan igen. Känns det skönt att få softa framför teven.

Hoppas och önskar att ni alla får en fin November att njuta av.

Kram Gloriaskatten

26/10/2026

Fullmåne just nu så här i slutet av oktober . Finns inget så vackert som månen och stjärnorna. Ute på landet är det mörkt. Saknar vägbelysning som inte finns så mycket som det borde. Minns min barndoms by, Granbacken. Den var så fint upplyst.

Så nu tittar jag ut genom fönstret och ser att vägen utanför är upplyst. Av månen. Hörni. Månen lyser över hela Jorden. En enda måne. Vilken magi vår Skapare har. Inne i stan är det full med ellampor och det lyser från alla fönster. Men härute när natten tar vid lyser månen i ur och skur.

Jag är ju oktoberbarn och jag känner mig besläktad av månen. Därför är hösten så vacker. Vi ser himlen, stjärnorna, alla stjärntecken som visat vägen i tusentals år. Så ock ikväll.

Gå ut och titta.

/ Gloriaskatten

19/10/2026

19/10/2026

En solig men kall oktober helg. Vi går helt klart in i senhösten nu. Den är vacker men just inatt 0 grader. Dags för mössa och vantar snart.

Det är imma på fönstret och gräset ute på gården har växt lite för mycket.

Vi tar bilen och åker iväg ännu längre ut på vishan. Där ute i hagen går Bisonoxar på bete.

Går ut för att ta en promenad och ser att en kalv har smitit ut från kohagen. Undrar just om man kan gå förbi den eftersom den ändå är rätt så stor kalven.

Men jo, den valde att gå tillbaka till flocken. Så fint dom har det i hagen. Runtom hörs vågorna från Mälaren. Det går gäss därute. Inga båtar ute längre. Dom flesta kurar ihop sig där hemma. Dock, vi också med varm choklad, rostad Skogaholmslimpa med ost på.

Hoppas ni haft en bra helg. Dags att ta fram mer varmare kläder. Höstjackan är ett måste.

Och nästa gång tar jag med mig termosen.

/Gloriaskatten

12/10/2026

Höststormen som kom med hårda vindar så att träden fladdra iväg med nästan alla sina löv. Nu är det regn i massor. Jag som hade tänkt att rensa lite i trädgården får helt enkelt hålla mig inomhus.
Hett te får mig att le.

Så mina fåglar som jag har härute matar jag ofta. Såtillvida att tio till femton småfåglar håller sig i närheten. Det är faktiskt jättekul. Jag har matat fåglar i hela mitt liv. I mina ungdomsdagar bodde vi ett tag inne i Eskilstuna när våra föräldrar hade sålt vårt stora hus på landet och byggde ett annat hus en bit bort.

Så då bodde vi inne i stan. Fastigheten på Uttermarksvägen var vår just då och eftersom vi var sju barn behövdes det tre lägenheter. En lägenhet där mamma och pappa bodde i med de yngsta syskonen. Och i den andra lägenheten bodde jag, min lillasyster och lillebror. Den tredje lägenheten bodde min storasyster i en etta. Badrum fanns i källaren. Det var inte roligt. Mörkt och eländigt med källarförråd. Samt tvättstuga. Kommer ihåg att en bekant till oss var mörkrädd och ville ha sällskap när hon skulle ned till källaren. Okej, sa jag sitter väl här en stund men skynda dig. Kommer inte ihåg om det fanns en bastu. Det var väldigt vanligt med bastu och badrum i källaren på den tiden.

Iallafall så tog det inte många minuter med cykeln så var jag i parken där Pråmen hade sin restaurang med levande orkestermusik på kvällarna. En gång kommer jag ihåg. Det var sommar och varmt ute. Inga bilar på vägen. Så jag cykla och sjöng samtidigt och skulle svänga till vänster på vägen så hörs det biltut bakom mig och se det satt en ung man bakom ratten som tydligen inte visste hur han skulle åka eftersom han åkte bakom mig och jag märkte ingen bil. Arg var han också och skällde ut mig för att jag cykla mitt på vägen. Nåja, det kunde ju inte jag rå för eftersom vägen var alldeles nyss bilfri. Och varför skulle han köra om mig när jag skulle till vänster. Och i väskan på cykeln fanns det torra brödskivor som jag skulle mata änderna med. Det skulle visa sig senare att det blev ett sommarjobb att bli servitis på Pråmen. Jag var 17 år. Det betyder helt enkelt att servera maten eller kaffebrickan med kaffe och en bulle till och sen att hämta upp disken på brickan. In med disken i en diskmaskin. Det var ju inte så svårt. Och efter sommarjobbet fick man en liten slant som räckte till höstgarderoben när skolan börja igen.

Så på den parken fanns det och finns fortfarande en massa änder som både äldre och unga, som mig, tog gammalt bröd och mata alla dessa änder. Det är ju jättefint med änder som simmar vid ån som flyter genom stan. Och dom änderna finns fortfarande kvar i stan.

Det är sånt jag tänker ofta på. Ungdomen. Vart tog du vägen. Hur är det möjligt. Att sitta och titta ut genom köksfönstret och se dessa små skogs fåglar, gråsparven som får plats inne i mathänget och blåmesen som hänger på samt talgoxen. Jag har ju ansvar för fåglarna eftersom de är så små. Så ja. Jag dricker mitt heta höstte och hör stormen vina runt husknuten men fåglarna bryr sig inte alls. De mår bra och gömmer sig inne bland träden. Men visst är hösten vacker.

Kram Gloriaskatten

07/10/2026

I helgen som var fick jag en kasse med egenodlade grönsaker vilket uppskattades. Giftfria och obesprutade. Att så på detta viset är jättebra. Grönsaken, jorden och jag mår jättebra av sånt.

Själv hittar jag aldrig svamp. Och skulle jag hitta svamp så vet jag inte om den är ätbar överhuvudtaget. Så därför känns det tryggt att få hem svamp från nån som kan sådant.

Hade redan pastarätt hemma så det var ju smidigt med att fräsa på med trattkantareller.

Det blev så gott.

Kommer man över lite kantareller kan man hälla på lite grädde medans man steker. Det gjorde jag. Så 'bon apetit' .

Höstiga hälsningar fr Gloriaskatten
@

01/10/2026

Hej å hå, massor att göra hinner inte med. Känns det igen. Idag den 1 oktober visst är det härligt väder ute. Det är säkert 18 gr + ute och solen skiner så fint nu på förmiddagen. Ser ut genom fönstret och bestämmer mig för att dricka kaffet på verandan. Absolut kaffet smakar alltid godare utomhus så här års.

Jag tar med mig mobilen och ser mig omkring. Jo, för sisådär 10-15 år sen besökte jag en nedlagd gård nånstans ute på landet. De hade rivit gården och ladugården som jag i mina barndomstider cyklade förbi nästan varje dag från Granbacken till Hällbybrunn. Där hade mina föräldrar köpt ett fint mindre hus till farmor och farfar som skulle flytta till Sverige från Finland.

Nåja, nu var denna gård helt borta. Såg så konstigt ut. För ett sekel tidigare hade det bott en familj med kor och grisar och som försåg det svenska folket med mat. Vet att vi barn fick cykla eller promenera dit där skolan fanns. Antingen in till stan i Torshälla eller till Roxnäs skolan som vi gick i. I ur och skur. Det tänker jag på nu. Och jag minns att det var höst och dessa höstastrar växte på denna ödetomt. Det var så fint. Fick en ingivelse att nu stannar jag och tar med mig plantor hem till mig. Sagt och gjort. Titta nu, så ser ni vad dom har rotat sig i min trädgård. Helt plötsligt så finns dessa höstastrar överallt. Bara att njuta av dessa här och nu med kaffekoppen i handen och mobilen i den andra.

@

20/09/2026

Man kan säga att september är den första höstmånaden. Vilket dennockså är. Havet är badvänligt. Dock tomt på folk. Sommarens stämning dröjer sig kvar. Det är fint. Nästan som i kyrkan. En gudstjänst i naturens tecken. Jag dröjer mig kvar. Sätter mig på en plats. Begrundar stillheten. Njuter av det dova ljudet av havet. I Skåne hörs havet jämt. Den är aldrig tyst.

Hälsar på min yngsta dotter med familj som har bosatt sig vid Skåne nejden. Det är sensommar känsla 18-19 gr I solen. Där badar vi. Eller jag badar. Vi umgås tillsammans och har det mysigt. Pratar om väder och vind.

Vid Falsterbo stannar vi till innan hemfärden. Besöker havsremsan och det blåser kraftiga vågor. Därefter tar vi in på ett konditori och fikar. Kopplar av.

Berättar lite mer sen.

Gå ut i naturen och ta med dig kaffekoppen. Det är du värd.

@ Kram fr Gloriaskatten

08/09/2026

Visst går dagarna lite väl fort ibland. Kanske det beror på att man har mycket att göra. Tänker 'jag har tid' ändå blir jag lika förvånad när jag märker oj vart tog nu dessa veckor vägen.

Ni vet när man är ung är åldern inget problem alls. Inte ett dugg. Tjoa hej tjola hopp tjola hoppsan sa'. Ni vet. Den där ramsan. I Saltkråkan. Jo. Vet ni vad det händer att jag tittar på den när jag är 'barnvakt' till mina småttingar som inte är så små längre. Nej, de har redan sina egna Liv. Angående tiden som sprakar iväg.

Hoppas Ni hinner med allt, kära läsare till Gloriaskatten det som ni har planerat in denna höst. Själv måste jag ta fram trasan angående fönstertvätt. Nåja. Jag hinner.

Såg häromdagen av en tillfällighet att jag har en massa jäst hemma i kylen ifall jag ska baka. Har ännu inte hunnit baka än. Men det kommer väl än. Men jag tog ett bad i mälarens vatten häromdagen. Jo. Det var fortfarande sommar i sjön.

Kram fr Gloriaskatten

Obs. När far och mor flyttade från Granbacken i Torshälla ut till Vallby socken på 1960-talet fanns det två matbutiker, en ute i Hammarby korset och en i Ostra. På den tiden bodde affärsinnehavaren med familj oftast på övre våningen. Samt att det fanns en sommarbutik nere i Slätviken eftersom det var så många sommargäster som hade sin sommarstuga i Kullersta och däromkring. Ja lite dåtids historia.