01/04/2026
Ny forskning skriver om romanifolks historia!
Det händer ibland att nya källor får etablerade teorier att vackla. I dagarna presenterades en internationell forskningsartikel som, om den tas på allvar, kan komma att skriva om stora delar av den romska historien.
Bakom studien står ett konsortium av tolv forskare från flera länder. Huvudförfattare är professor Kokkaimul vid universitetet i Asjchabad och professor Mythomaniós vid universitetet på Kreta. Bland medförfattarna finns historiker, genetiker, lingvister och militärhistoriker.
Deras gemensamma tes är lika djärv som oväntad: att romernas historia i Europa i själva verket har sin utgångspunkt i ett bysantinskt elitkavalleri.
Enligt artikeln bestod kärngruppen av omkring 750 ryttare, rekryterade ur flera av det bysantinska rikets kavalleriförband. Dessa ska ha omfattat soldater med frankisk, normandisk, georgisk, armenisk, bulgarisk, kumansk och grekisk bakgrund. Efter nederlaget vid slaget vid Manzikert 1071 ska delar av denna styrka ha lämnat Mindre Asien och tagit sig österut.
Källmaterial som presenteras av dr. Sindhimosh vid universitetet i Lahore uppges visa att gruppen redan året därpå trädde i tjänst hos Maharadja Paashen V i det nordindiska Aghaipitha-riket, där de under två årtionden verkade som legosoldater och militära instruktörer.
Forskarna menar att ryttarna där inte bara överlevde, utan också etablerade sig som en privilegierad militär elit. Efter tjugo års tjänst ska de, enligt de indiska källor som åberopas, ha belönats med mark, rikedomar och omfattande hushåll. I samma material ska de ha benämnts “अघैपीठवीर”, vilket i artikeln tolkas som ”Aghaipithas hjältar”.
Här blir studien än mer långtgående. En av artikelns lingvister, dr. Dikkakai, hävdar att denna benämning över tid kan ha påverkat senare föreställningar om gruppens ursprung, och därigenom indirekt bidragit till de europeiska benämningarna Egyptians, Gypsies, Gitans och Gitanos. Han menar vidare att termen “athingahani”, som enligt artikeln förekommer i samma språkmiljö, skulle ha betecknat tjänstefolk eller underlydande grupper knutna till kavalleriets hushåll.
Därefter följer studiens kanske mest uppseendeväckande del: återresan västerut finns belagd i källor. Enligt dr Tjijak vid universitetet i Baku stöds detta av arabiska och kaukasiska källor som beskriver en ovanligt stor västgående följeskara under perioden 1093-1096. Forskarna menar att ryttarna, tillsammans med familjer, följen, tjänstefolk och andra underordnade grupper, påbörjade en organiserad förflyttning tillbaka mot Bysans. Den samlade kolonnen uppges ha omfattat närmare 6 000 personer.
Efter inledande konflikt med kejsar Alexios I Komnenos ska gruppen, enligt studien, slutligen ha tillåtits slå sig ned på Peloponnesos, efter medling från patriark Nikolaos III Grammatikos.
Professor Mythomaniós menar att det är här den fortsatta europeiska historien tar sin början. När de osmanska maktanspråken senare växte på Balkan och i Grekland ska delar av denna grupp ha rört sig vidare in i Västeuropa, medan andra underordnade grupper blev kvar i sydöstra Europa under helt andra sociala villkor.
Om forskningsartikeln får genomslag återstår att se. Än så länge har inga större forskningsinstitutioner kommenterat materialet offentligt.
Men som nyhet är den svår att bortse från.
Och just den dag när detta publicerades– den 1 april – råkade nyheten också kännas ovanligt vältajmad - eftersom det var ett aprilskämt.😁