23/10/2026
Nu går det fort. Den här söndagen Tjugoförsta söndagen i Trefaldigheten och vi närmar oss slutet på kyrkoåret som ju inträder med 1:e advent. Temat för helgen är "Samhällsansvar" något som alltid varit aktuellt på Öckre.
Jag tänkte fortsätta lite på förra veckans tema, där jag skrev om snickare
från Inland. Inland och Öckerö socken har haft väldigt mycket med varandra och göra genom åren så jag tänkte börja med frågan, vad innebär Inland?
För att förstå det behöver vi backa bandet lite. Ett av de gamla namnen på Bohuslän var Ranrike (det omfattade ungefär det som är Bohuslän idag)
På 1100-talets slt delade den norske kungen Sverre Sigurdssen in Norge i ett antal sysslor,. En syssla var en sorts typ av administrativt distrikt som leddes av sysselmanden. Sysselmanden var en kunglig förvaltare uppbördsman, polis-, länsmans- och kronofogdemyndighet och befälhavare över leidungstrupperna (leidung omfattade såväl uppbådade krigsstyrkor som kustbevakning) i sitt syssel, samtidigt som han fick kronogods. En del av de här sysslemenderna blev
med tiden väldigt mäktiga och det ledde till en motreaktion från kung Håkon Magnussen (från Vestfold) som avskaffade den här modellen år 1308.
I slutet av 1100-talet delade Ranrike in två sysslor. Det var Ranrike syssel i norr och Älvsyssel i söder. Sysslerna var sedan i sin tur indelade i skipreider och så hette det fram till Bohuslän övergick till den svenske kunge år 1658 och då fick det heta som i Sverige "härad".
Älvsyssel (norska Elfsysla/Elvsyssel, eller på fornvästnordiska Elfarsýsla) är alltså ett äldre namn på södra Bohuslän. Det sträckte sig från från Göta älv i söder till Havstensfjorden och Bäveån vid Uddevalla i norr. Invånarna kallades elvgrimar (fornvästnordiska elfargrimar).
Älvsyssel bestod av åtta skipreider:
Faxehärads skpsreide
Grössbacka skipsreide
Torpe skipsreide
Fräkne skipsreide
Hisings skipsreide (där den östra delen blev svensk på 1200-talet)
Tjörns skipareide
Ordost Östre skipsreide
Ordost Västre skipsreide
Större delen av Älvsyssel kom i sin tur med tiden att få namnet Inland. Det finns olika tolkningar till namnets ursprung, men jag köper förklaringen att det helt enkelt
var de bohuslänska öbornas namn på fastlandet innanför de stora öarna. Området kom att innehålla fyra härader och 19 socknar:
Inlands Södre härad (Faxehärads skipsreide)
Romelanda socken
Kareby socken
Ytterby socken
Torsby socken
Harestads socken
Lycke socken
Inlands Nordre härad (Grössbacka skipsreide)
Hålta socken
Solberga socken
Jörlanda socken
Spekeröds socken
Ucklums socken
Norums socken
Ödsmåls socken
(Inlands) Torpe härad (Torpe skipsreide)
Hjärtums socken
Västerlanda socken
(Inlands) Fräkne härad /Fräkne skipsreide)
Ljungs socken
Grinneröds socken
Resteröds socken
Forshälla socken
Det har varit mycket kontakt mellan Orust/Tjörn och Öckeröarna med Inland.
Många på vår ö har rötter där, inte minst från den lilla ön BrunnsKär i Torsby
socken. En av dessa var skepparen Arthur Johansson (1904-1984) och hembygden har fått ta del av hans outgivna självbiografi och den berör i högsta grad
Öckerö med grannöar. Här kommer några utdrag:
"Utanför södra Inland ligger en liten ö som heter Brunskär. Här bodde 1902 cirka 90 personer i 21 st hus. Dessa människor levde alla av fiske, ålfiske under sommaren, hummerfiske under hösten och sillfiske vintertid.
På den tiden fanns inga motorer i båtarna, det var att ta sig fram med segel och åror i alla väder. Det fanns t.o.m. en rätt stor öppen vadbåt, som fick ros omkring med den stora snörpvaden. Det fanns flera däckade båtar.
Under de stora sillperioderna under 1700-1800-talen fanns här både salterier och trankokerier efter vilka det finns spår ännu.
Under oväder och ishinder kunde kampen för brödfödan vara hård, vilket har berättats många gånger.
En livlig sjötrafik pågick ständigt innanför Brunskär av Marstrandsbolaget, Bohuslänska kustens ångbåtar, jakter och andra segelfartyg, bogserbåtar med pråmsläp syntes dagligen...
Pappa Hilmer och Hilma gifte sig på nyårsafton 1902 och fick hyra ett rum hos moster Alida och morbror Olof Möller. 1903 fick de köpa ett litet hus av Alfred Gustavsson, ett rum och kök fick bli vårt hem. Köket var så kallt att vi inte kunde vara där under vintern. Vi kokade på spisen i köket, men fick värma kopparna medan kaffet kokade. Bekvämligheterna var ju lite si och så: 200 m till brunnen, dasset på ca 50 m och vedboden något närmare. Köksavfallet fick vi bära och tömma i sjön.
1904 den 5 april blev jag född och fick namnet Arthur, Henrik. Till dopet körde faster Alma o farbror Axel med Kalle på Myras märr. Fadder var även Selma Andersson.
Det blev stor släktskap när man vet att vi var släkt med 16 familjer av 21 på Brunskär. Samma år föddes min kusin Ejnar samt Ernst, Reinhold och Astrid, som blev mina skolkamrater.
August Karlsson med familj flyttade till Gillholmen, hans hustru hette Charlotta och barnen hette Albert, Lovisa, Johan och Augusta. Albert och Johan tog sig namnet Wanther och blev sedermera bosatta på Hönö...
1911 dog morbror Olof Möller. Då blev moster Alida och sonen Hilmer ensamma. Moster Alida kom att betyda mycket för mej en lång tid framöver.
Den 5 april fick jag en ny syster som fick heta Hilma, Charlotta, Aurora.
I maj kantrade en segelbåt från Vrångö mellan Brunskär och Fjällsholmen. Det var två unga lotsar som hette John Bolin och John Grandin. Det var kritiskt men pappa och farbror Kalle räddade dem.
I november dog August Karlssons hustru Charlotta på Gillholmen
Den 6 nov rasade en sydvästlig orkan över skärgården med rekordhögt vatten så panik uppstod. Ett norskt segelfartyg, ”Svolder” en bark lastad med trävaror, förliste vid Vinga och blev fullständigt vrak. Vingalotsarna räddade hela besättningen, men trävirket fyllde hela fjordarna från Vinga och norrut. Det blev tillvarataget så att det byggdes både ladugårdar och sjöbodar, som vi kan hitta ännu på sina ställen. Även ett bostadshus på Hönö har virke från Svolder.
Skolan
Jag fick börja skolan detta år 1911. Vi hade gemensam skola med Fjällsholmen, halva året vardera. Vi fick lära oss skriva på griffeltavlor, de äldre barnen fick hjälpa oss med stavning och ljudning. Gustav Adolfsfest minns jag att vi hade. Vår fröken hette Annie Andersson och kom från Kungälv. Hon blev sedan gift med Albin Nilsson på Brunskär.
På lördagarna om sommaren fick jag ofta följa med pappa till Marstrand för att sälja ål till Alexander Qirist, en köpman av rysk härkomst. Om jag fick 10 öre av pappa kunde jag gå upp till bagare Larssons och köpa en limpa som var så stor att jag åt mej mätt. Pappa brukade köpa med limpor hem för 25 öre st. De var lika stora som de som kostar 5.50 kr nu (1981).
Kommunikationer.
Om vi skulle resa från Brunskär till Göteborg fick vi passa någon av ångbåtarna som passerade där vissa dagar. Då fick vi ro ut till farleden och vinka stopp samt borda båten. Man fick ju vara försiktig när den stora båten kom rännande, så den inte segla´ på oss. Det hände en gång när Adolf på Myra skulle hämta sin dotter som kom resande med ångbåten ”Uddevalla”. Den gick rätt på jullen, som sjönk, men Adolf fick en ända från backen och klättrade ombord.
Vi hade besvärligt med kommunikationerna på Brunskär, en speceriaffär fanns men mjölk fick vi hämta på Fjällsholmen under sommaren och under vintern fick vi ta oss till fastlandet och försöka på olika ställen att få köpa lite mjölk. Vädret var inte alltid nådigt heller. En gång var jag hos Johan Olssons i Åkerhög och hade fått köpa 6 l mjölk, 3 till oss och 3 till faster Alma. Det var svår halka den dagen som gjorde att när jag kom ned till Vedhall så gick jag omkull och välte ut all mjölken. Där satt jag på isen och grät. Johan Andersson, som bodde där, kom till mej och grät nästan han med. ”Om jag viste någon levandes råd att finna mjölk, så skulle jag köpa åt dej”, sa han. Men det var inget att göra. Jag fick ro hem med den tomma flaskan.
I november 1911 dog farbror Oskars hustru och efterlämnade make och sju barn...
1916 på nyårsdagen kom fiskebåten ”Sefyr” från Öckerö och hämtade mamma (hans styvmor, fadern hade gått bort året innan) och Hilma (hans halvsyster), jag fick vara hos faster Alma. Inte lätt att vara föräldralös och hemlös.
Skolan skulle ju börja i mitten av februari och jag ville gärna att våra skulle komma hem till dess. ”Du får följa med Hilmer och Johan till Öckerö och hämta dem” sa faster och så blev det. Det var första gången jag steg iland på Öckerö.
Vi kom snart hem igen så jag fick börja skolan. Då fick vi höra att de andra hade hämtat sockerkort, det var ju ransonering, så jag fick ro iland till Albin Olsson i Tofta och hämta kort. Pingsten det året gick väl till historien som en de våtaste. Det regnade tre dagar i sträck.
Mamma hade rest igen och jag bodde hos Selma och hennes pappa. Han hette August Andersson och var morbror till min styvmor, han var snäll och hjälpte mej att laga våra ryssjor så att jag kunde fiska med dem. Farbror Kalle hjälpte mej att laga och att fiska med våra hummertinor.
Jag var på Gillholmen hos moster Alida några veckor denna sommar och fick hjälpa till med diverse arbete. De höll på att bygga huset så vi bodde i ladugården.
Det rasade ett stort sjöslag i Nordsjön mellan de Engelska och Tyska flottorna. Många fartyg sänktes och de döda sjömännen kom drivande ända till våra kuster. På Öckerö kyrkogård ligger 18 st engelska och tyska matroser.
Om sommaren var det biskopsvisitation i Torsby och den nya kyrkogården invigdes av biskop Edvard Rohde. Alla skolbarnen var samlade i kyrkan och biskopen gick på gången och förhörde oss i katekesen. Han stod nära mej och jag såg det vackra korset blänka på bröstet. Han frågade: ”Vad förkunnar Gud genom lagen?” Fröken knuffade till mej, ”Arthur, du kan”. Svaret kom omgående: Genom lagen förkunnar Gud sin heliga fordran, att vi skola vara heliga i hjärta och leverne. Fröken blev så glad att jag kunde att hon tackade mej när vi kom ut.
Mitt starkaste ämne var rättskrivning, jag fick så många rätt och bra i marginalen att hon väntade på ett tillfälle att komma åt mej. Tillfället kom när vi skrev om en jätte som hade rödgrått skägg men jag skrev som vi brukar säga och då blev det ”rögrått.” Då tog hon mej i örat, ”nu har jag dej fast” sa hon och det var väldigt roligt.
Min Fröken hör till mina finaste minnen från barndomen och skolan. Jag minns särskilt att under en lektion i skolan bjöd Fröken mej att äta middag med henne. Vi fick soppa på höns och en god saft som efterrätt. Under kvällar med dåligt väder fick vi komma in i skolan och lära oss och sjunga nya sånger.
Julen 1916 var vi på Öckerö. Fridolf blev född i julveckan och döpt på annandagen av komminister Gullstrand. "
Vi går lite framåt i tiden:
"1922 Sorgliga saker hördes från Öckerö. Fiskebåten Telma gick bort med man och allt, det var två bröder Aron och Karl Karlsson far till Arne, Erland och Gunnar), deras systersöner Evert, Henry och Gunnar samt en man från Grötö. Ingen vet hur det gick till men ekan drev iland vid Käringön. Karl Karlsson var gift med August Karlssons dotter Lovisa (syster till bröderna Wanther), som nu blev ensam med tre barn.
Vi hade sträng vinter i januari. En dag kom två bröder från Knippla, Karl och Johan Andersson, iland över isen och ville köpa potatis. Isen är så stark att du kan köra oss hem, sa de till bonden. Jodå, vi körde till Knippla och sedan hem igen. Charlotta Åberg var med som passagerare på hemvägen.
I oktober kom en förfärlig snöstorm som lamslog hela västra Sverige. El- och telefonledningar blåste ned och blockerade vägarna med påföljd att hela södra Inland var strömlöst tills jultiden.
Ännu värre var att en galeas, Lars från Kovikshamn, med fyra mans besättning förliste vid danska kusten norr om Fredrikhavn. Kapten Albin Niklasson, hans båda söner Ejnar och Anders 18 och 17 år samt deras kamrat Arthur 17 år. De hade lämnat Göteborg på lördag kväll med trälast till Danmark och fick detta hemska väder och drev på grund vid Hirsholms fyr. Fartyget vattenfylldes och sjön bröt över. Skepparen skulle göra något åt däckslasten med sjön tog honom överbord. Så var pojkarna ensamma kvar. Ejnar och Arthur frös ihjäl men Anders räddades av fiskare från Donsö. Han hade då surrat de båda döda jämte sej. Anders och Arthur var mina läskamrater.
Snön som föll i oktober låg kvar långt fram i november med klingande före, som man sa på den tiden när man kunde åka släde med bjällror. Jag var med till november-marknad i Kungälv med häst och släde. Vi köpte en ko och en tjur och ledde ut dem till Gloshed. Det tog 4 timmar och den promenaden fick jag göra flera gånger från olika marknader."
1925-1928
Till Öckerö
I oktober var krigarlivet slt för det året och vi fick resa hem. Det var inte så noga när man inte hade något hem och inget arbete. Vi åkte i alla fall buss från stan till Torsby vilket var en nyhet. Det var en man som hette Edvinsson som startade trafiken. På Gillholmen talade vi om var jag skulle söka arbete.
Jag reste till Öckerö och kom till Albert Utbult. Där fick jag anställning som dräng och fick ta hand om både hästar och kor samt sköta jordbruket. Vi hade mycket att köra för både butiker, vägbyggen och husbyggen. Det var ett roligt arbete och jag trivdes ty jag hade hamnat i ett gott hem. Vänskapen med den familjen varar än långt efter att de gamla är borta. Dottern Gullan är ensam i huset nu.
Vi hade ibland 3 hästar på gården. Den äldste sonen Alarik och jag fick hjälpas åt att sko hästarna, annars var han fiskare på båten Elsa i vilken Albert hade del.
1926 byggdes läkarbostaden på Öckerö. Bredvid den står Öckerö sockens första garage. Jag var med om schaktningen till bygget och sedan körde jag dit allt material. Huset lär ha kostat 45000 kr. Herman Tillander var byggmästare.
Vägbyggen pågick också vid denna tid, bl.a. vägen upp till nya kyrkan från öster vilken inte fanns förut. Öckerö hamn fanns inte utan båtarna låg vid en träbrygga innanför den gamla stenbryggan om de inte låg ute på redden....
1927. Vid Stranden /Strânna) fanns en handlande som hette Albert Olsson (Albert Olssa). Han hade två flickor som skötte affären och så hade han en gammal märr som hette Lisa. Med denna körde han omkring på ön och sålde kött av växlande kvalité, men ingen dog så långt jag vet. Dessemellan fick Lisa stå nere vid Stranden hela dagen och äta ur en höbal. Olsson hade också en båt som hette ”Spöket”, som han använde när for till Tjörn och köpte gamla kor. ”Spöket” sjönk vid Bryggebackaskäret en vinter och kom sen aldrig upp igen trots att Olsson köpte hem brännvin flera gånger att bjuda på när båten kom upp. Brännvinet tog slt och ”Spöket” låg där hon låg.
På föråret gick livet och arbetet som vanligt, i början på sommaren kom badgästerna. Då var vi nere och mötte vid båten. Man kunde tjäna en slant extra om man bar grejer för dem. Tolv st hästar fanns det på Öckerö vid denna tid och ca 100 kor. Vi körde varor för två handlare- Det var Erik Larsson i Sörgård och Frans Karlsson som hade en affär i Sörgård och en vid Stranden (Strânna)..."
"1936. Började med trålfiske här på hemmavatten och på våren blev det Nordsjön igen. På försommaren var vi i Fiskebäckskil och ändrade en del ombord, vi gjorde lastrummet större och skansen mindre. Vid Lyckans slip utfördes detta arbete som höll på att aldrig bli färdigt. Badgästerna skulle ju komma och snickarna fick arbeta natt och dag. Lyckans slip var en idyll, belägen alldeles intill kyrkogården. Där var till och med biskopsvisitation en dag.
På hösten kom det en svår västlig storm över Nordsjön, radion hade varna och de flesta svenska båtarna var i hamn. Vi var inne i Haugesund under ovädret och var på väg hemåt med fisk så vi hörde i radion att Svanhild från Öckerö hade kantrat och sjunkit den 27 okt, Betty och Crosby från Hönö var i sällskap med Svanhild och kunde rädda 4 man, men Allan Samuelsson och Gösta Olsson försvann i vågorna."
1937 - 1938 Fisket gick som vanligt på hemmavatten under vintern och på Nordsjön om sommaren.
Vi köpte en tomt utav Hulda i Kanndalen (Kandârn) och förberedde bygget. En arkitekt i Göteborg ritade för oss och Elmers på granntomten. Gustav Holst lade grunden och Karl Tillander var byggmästare jämte Yngve på Grötö. På hösten kom min blivande svåger Karl Johansson och inredde källaren. Den 1 dec flyttade vi in i vårt hus och har bott här allt sedan dess.
På hösten låg vi ute på Nordsjön och fiskade i sällskap med Standard från Hönö Röd med skeppare Emanuel Karlsson. Vi hörde på rapporterna att oväder närmade sej, fisket pågick till kvällen men barometern föll så snabbt att vi beslöt att surra allting över däck och beredde oss att ta emot natten. Vi satt vakt i tur och ordning och hade bestämt att ingen fick gå ut på däck ensam. Vinden ökade hela kvällen, jag hade vakten mellan 10 och 12. Då blåste det så att hela havet stod i rök. Najaden red hårt för ankaret så vi startade motorn för att hjälpa till med propellern att hålla henne. Nästa morgon hade vinden mojnat så vi kunde fortsätta fisket.
Sedan fick vi höra att andra båtar haft det mycket sämre söder om oss. Vid Smögen hade uppmätts 40 m/s. Resan gick bra sedan och vi gjorde god förtjänst.
Så kunde det vara: ibland dåligt ibland bra, men vi glömde så lätt det svåra och varje resa blev liksom ett nytt äventyr. Det var ju fred på havet och alla var vänner så vi var aldrig rädda. Annat skulle vi få erfara så småningom."
Där stannar vi. Huset de byggde har idag adresen Sockevägen 14. Det innebär att det låg inom området som kalllas Sörrpet. Det är et namn som finns på fler a stälni Bohuslän och adjektivet är sörrpete som betyder "söligt/blött" och det var i detta
område. Ordet sorp/"sörrp" kommer från fornnordiska och betyder då "potpurri" d v s att man blandade lite av varje i grytan.
Inom ramen för vårt dokumentationsprojekt om Strânna skall i träffa ättlingar till dem som bygd de första husen där fram i november.
Vill ni veta mer om Öckres historia så finns det fortfarande platser kvar till Henrik Karlssons föredrag på torsdag. Ni kan förstås chansa och komma dit ändå, men då är risken att det är fullt.
Tack till Erik Johansson, Arthurs barnbarn, som sett till att Hembygdsföreningen fått ta del av Arthurs fina berättelse. Arthur med hustru Margit (1912-1992) kom för övrigt att bli en trogen medarbetare på hembygden och på sista bilden ser du honom med gubbarna och lille Aste Karlsson efter en hård arbetsdag i LUnn.
p.s. även jag har en rot på Inland, i Solberga socken d.s.
Hâ de fint mä häLLja
JOnas
