11/09/2026
Hallå ja! Nu går vi in i helgen igen och vi befinner oss fortfarande i Trefaldighetstiden, där en är av söndagens texter är hämtad från Lukasevangeliet där Marta är sur för att Maria inte hjälper till.
"Ett är nödvändigt", men både själ och kropp skall födas så är det ju.
Andra av oss är mer fokuserade på måndagen när de ä ti atte fesska håmmer. Ja det är nödvändigt att sätta annars blir det ingen fångst ...
Något annat som är och har varit nödvändigt för öckrebor är tillgången te vaan.
Om vi går drygt 120 år tillbaka gick det inte att vrida på en kran när man ville ha vatten utan ville du vaan fekk du gå te enn brönn å hämtat …
Det var såväl tungt som tidsödande och det kunde vara en brA beddes väjj. Detta var en sådan syssla som barn och kvinnor fick sköta. Många av männen var ju dessutom borta långa tider.
Vattnet bars i enn vasspan ofta med hjälp av ett ok över axlarna. För att det inte skulle skvalpa över kunde man lägga i ett "sjwaLpekôrrs" "skwaLpekryss" "vasskôrrs" "vattenkors", ett kors av trä i, se bilden. Hadde du häst kunde köra hem vatten i tunnor.
I di fLeste hushôlla hadde enn e tunna stånnes i fôrsta eller i kÖget å så fyllde enn na mä vaan äller så sätte enn nôôra spänner på enn bännk äller på enn p**l. I fôrsta hänne de öffta atte, mä vintern, atte de hadde bLett enn grynnel åtte is på vaant när enn stO åpp
Där fanndes e skOba sômm hAnng på kAnnten åtte tÖnna äller på vägga. Enn nöttade sammer skOba te å ösa å te å drekka när enn hadde törrst.
Det som inte dracks upp fick sedan bäras ut igen och tömdes då på lämplig plats en bra bit från huset.
Hur var det med brunnar på Öckerö. De flesta hade ingen egen brunn, men det fanns flera allmänna brunnar och källor att välja på. Dessa brunnar hade grävts av byalagen eller i samarbete mellan gårdar.
Om du trots allt ville försöka dig på att skaffa en egen brunn- Då lät man en kunnig person gå ut med slagruta eller om en där fanns en naturlig källa som gick i dagen.
De äldsta brunnarna var stensatta och en del hade också ett par trappsteg ner så det skulle bli lättare att nå vattnet när vattennivån sjönk. Senare började man använda brunnsringar av cement. Överbyggnader förekom på en del medan några var några var helt öppna.
Hur tog man upp vattnet är väl allmänt känt, men jag tog med en bild på en finurlig lösning, ett stAgestOb. StAge betyder här "stång".
Här kommer en liten utvikning. Om du träffar en spoLe som pratar att han har sett enn stAge smywanes så menar denne nog inte att han har sett stång utan då är det en "hankatt". Går även att används för att tala om tvåbenta invånare på ön.
Längre fram började man montera handpumpar på en
del av brunnarna. Brunnarna rengjordes en gång om året. Då samlade man ihop folk till hjälp. Då var det männen som skulle vara i farten även om det hände att även kvinnor och barn fick hjälpa till.
De flesta av de allmänna brunnarna hade, för sin tid, bra vatten och sinade sällan eller aldrig. Vattnet från de sämre brunnarna användes mest till boskap och tvätt; men även till hushållet om inte annat fanns tillhands. Det var inte ofta som någon av öns befolkning blev sjuk av vattnet och om så hände blev de snart bra igen.
Folk var mer härdade vid den tiden. . Men sommargästerna hade första veckan efter det att de kommit ut ofta besvär med magen av vattnet. Det kallade dom för "Öckerösjukan". Åjannadå ...
Vattnet i de flesta brunnar var hårt och det berättas att när man skulle koka ärtor, vilket var rätt ofta, gick man därför till en brunn som hade mjukt vatten och hämtade några liter. Det järnhaltiga
vattnet var kanske nyttigt för kroppen men inte för tänderna.
Man slösade aldrig med vatten. Under torra somrar med lite vatten i brunnarna och uttorkade dammar kunde det vara svårt både för människor och djur,. Samma sak vid stränga vintrar när vattnet frös. Då fick man verkligen hushålla med vattendropparna.
Att ta tillvara på regnvattnet kom att underlättas när folk började sätta upp takrännor och vattnet samlades då upp i regntunnor.
På vintern kunde man smälta snö (ja det hände att det kom sådan) samla regnvatten i en eller flera tunnor. Detta vatten brukade man inte använda vid matlagning, men det kunde hända att man silade regnvatten genom en handduk och kokkte petädera.
Att samla vatten i kar i källaren var inte vanligt på Öckerö.
Omkring 1920 började man lägga ledningar från brunnarna och kunde så med hjälp av en handpump få in vatten. Vid pumpen satte man en slaskho från vilken det gick en ledning ut, så att man kunde tömma ut det använda vattnet. Dessa slaskledningar kunde
mynna ut i en stenkista i trädgården men kunde också vara ganska så provisoriska. De rann t.ex. rätt ut i ett d**e. På Öckerö hade vi två hövvedIger. Även om det ibland hände att pumpen krånglade eller gick sönder (det kunde bli tätt i ledningarna eller de frös om vintern) så sparade det här mycket arbete och tid. En slaskledning kunde man ordna även om man inte kunde dra in vatten. De vA mAkkLit atte sleppa atte bära udet ...
På 1920-talet kom också de första hydroforerna, vars tryck pumpades upp för hand.
Efter det att vi fått elektricitet (1928-29) kunde också elpumpar sättas in och allteftersom folkmängd och bebyggelse ökade blev de privata brunnarnas antal fler och omkring 1940 började man också med djupborrade brunnar. Det var under denna tid som vår tidigare ordförande Torsten "Bôrrarn" Larsson etablerades sig här ute. Han
börrade brunnar för att sedan gå över till snickeri.
Sedan man på 1920-talet dragit in de första vattenledningarna förbättrades ju undan för undan standarden och på 1930-talet började man också få mer ordnade förhållanden ifråga om slask- och avloppsledningar. Man moderniserade allt efter råd och lägenhet och i slutet av 1940-talet hade nog de flesta av öns hushåll installerat vatten och avlopp i någon form.
Nu kommer en uppräckning av de viktigaste "vattenhålen" på ön vid förra sekelskiftet (se kartan)
1. Troligen KanndArns ällste brÖnn. Här hämtade alla i Kanndalen vatten när deras egna brunnar sinade under torra somrar.
2. I KanndArn, på ängen lite söder om den föregående. Här ligger nu ett hus:; Jakobs Bratts väg 3.
3. Vid "Lill Arons" ladugård i Kanndalen. Brunnen låg/ligger finns i trädgården på Sörgårdsvägen 12.
4. "Ängebrönn" i SörrgåL, på "Sörgårrs järle" udafôre August Cornelis (östra hörnet av korsningen Sörgårdsvägen - Ekelundsvägen). Här sattes en pump i början av 1930-talet. Pumpen är borta men brunnen möjligen kvar. (har inte undersökt)
5. Utanför "Johan i Lunns" trädgård vid Sörgårdsvägen (Sörgårdsvägen 57).
6. Anderssons brunn i SörrgåL. Den låg på andra sidan vägen, mittemot det lilla röda huset i prästgårdens trädgård.
7. Brygghusbrunn i SörgåL, öster om "flöwekôl" (där hembygden har sin flaggstång) Vattnet i denna användes bara till tvätt och till kreaturen. Den är borta nu.
8. "Smens brunn" var egentligen ingen allmän brunn, men den hade mjukt vatten, så hit brukade Sörrgårsbor gå och hämta vatten, när de skulle koka ärtor. Den låg vid södra hörnet av nya kyrkans parkeringsplats men är borta nu.
9. "Där vässter", en allmän brunn för Västerbor, som låg på ängen i korsningen Saltarsviksvägen - Breviksvägen. Här har nu byggts ett hus, Saltarsviksvägen 3, men brunnen fanns kvar även senare.
10. "Brunnhôla" i NorgåL. En allmän brunn som låg på ängarna söder om det hus som kallas "BrÖnnhôLa"
11. "Källa", en källa i NoLgåL. Den sinade aldrig. Här hämtade nästan alla i NoLgåL sitt vatten. Sista tiden brunnen var i bruk hade många hushåll edningar härifrån. Den är borta nu men låg i korsningen Norgårdsvägen - Högåsvägen. Här ligger nu ett hus (Högåsvägen 2).
12. Uppför backen i Stenås fanns en brunn med mjukt vatten. Den var inte allmän, men hit gick Norgårsbora och hämtade vatten när de skulle koka ärtor.
13. En allmän brunn på skolbacken vid småskolan. Här ligger nu ett hus (Skärhamnsås 2).
14. "Juliuses brÖnn", vid "Juliuses affär" (Björnhuvudsvägen 29) med en bod som hade byggts över.
15. "Albert Olsas brÖnn" på VAbakken, norr om slipen. I denna hämtade fiskarna (de på land) också sitt vatten.
16. När vattnet blev otjänligt byggdes en ny brunn, väster om denna, av fiskarna. Den är igenlagd men "Albert Olsas brönn" fanns kvar längre
17. Öckerö Saltsjöbad hade en brunn på Björnhuvudet. Fryshuset står nu där brunnen låg.
18. Brattebrunn, vid "Theodors på Bratten" (Brattevägen 😎.
19. En liten källa i Långesand. Ett träkar hade lagts runt den, där vattnet gick i dagen.
En litet ps på rässten. En av mina klasskompisar på Öckre bodde framm i NolgåL och de hade egen brunn. Vattnet i den brunnen innehöll, enligt min sagesman, mycket flour, så han skulle egentligen inte behöva skölja med flour i skolan, men det tror jag han fick göra ändå, någon ordning får det väl ändå vara 😉
Så vA ve kåmmna te slUtten lAnngt ômm lÄnngen, hAtt så gôtt mä häLLja.
JOnas
