07/06/2026
Nya industriella upptäckter i Åtvidaberg. Jag har nyligen fått info om att det byggts resegrammofoner i Bersbo. Det visade sig också finnas ett exemplar på hembygdsgården. Grammofontillverkningen i Bersbo. Jag hade ingen aning om detta.
Metallaktiebolaget Nordics grammofonfabrik i Bersbo.
Grammofontillverkningen startade i Åtvidaberg i huset bakom Klints hotell (Widholms cykelaffär) omkring 1927.
Snart flyttade man till huset där Presentasken låg förut, där Torpeden ligger. Man stannade inte länge i de lokalerna utan flyttade verksamheten till det gamla maskinhuset i Bersbo.
Undan för undan hade man utökat verksamheten för att tillmötesgå den ständigt ökade efterfrågan på de utmärkta resegrammofonerna "Cremona Rex" och "Picadilly".
Firman hette Metallaktiebolaget Nordic, det var Nordiska Musikaffären i Stockholm som låg bakom.
På våren 1929 flyttade man in i maskinhuset i Bersbo, där man fick betydligt större lokaler.
Trots att byggnaden inte var "alldeles up to date" gjordes inga genomgripande förändringar. Man förfogade över en golvyta på 1300 kvm och kunde leverera maskindelar till omkring 300 grammofoner i veckan, av dem monterade man drygt hälften själva.
Fabriken sysselsatte mellan 30–40 man och från en anspråkslös början några år tidigare svällde den ut till en av de största inom sin bransch.
Arne Ternstedt bodde i banvaktsstugan Pålstorp i Lakvik. Därifrån cyklade han till sitt första arbete på Grammofonfabriken i Bersbo. Arne var femton år när han började och han var bland de yngre. Han antogs den 1 april 1929.
Det var bara tre Bersbobor, Franzénspojkarna Erik och Evert, och Elof Sandqvist som arbetade i fabriken. De andra kom från Åtvidaberg.
Chef för företaget var ingenjör Eric Johansson, kallad "Grammofon Johan".
Man tillverkade allt på grammofonen utom ljuddosan.
I byggnadens mitt låg den stora maskinverkstaden där man svarvade tonarmarna, som var en av de viktigaste detaljerna vid tillverkningen.
För den som utförde arbetet gällde det att ha en van men också känslig hand, det gällde att "kona ut" armen till just den rätta formen och längden.
Där gjuteriet tidigare så låg så låg plåtverkstaden. Där höll ett tiotal man på med att klippa till plåt till de delar som skulle bli resonansbotten och ljudtratt och som efter tillklippning löddes ihop.
I samma rum låg gjuteriet där man g*t tonarmarna.
De genomgick ett koppar och förnicklingsbad på ytbehandlingen som låg i källarvåningen.
På monteringen satte man fast tonarmen vid resonansbotten, som därefter sprutlackerades i målarverkstaden.
Grammofonchassit tillverkades i snickeriverkstaden och kläddes med väv.
Det hela kunde enkelt ut, men varje detalj måste utföras med stor noggrannhet och omsorg för att resultatet skall bli bra.
Resonansbotten lades mycket omsorgsfullt i trälådan och tratten isolerades, så att inga resonansfenomen skulle uppstå.
Så återstod den slutliga monteringen, att sätta in drivverk och ljuddosa och sätta fast skruvar och beslag.
Sedan var grammofonen färdig att lämnas till avsyning och avprovning, vilket skedde i ett särskilt rum.
Travar av bruna, svarta och gråa "Cremona Rex" väntade på att emballeras och skickas till landets olika musikhandlare via järnväg.
Man hade också på försök börjat tillverka grammofoner med elektriskt verk.
I samma rum låg gjuteriet där man g*t tonarmarna.
De genomgick ett koppar- och förnicklingsbad på ytbehandlingen som låg i källarvåningen.
På monteringen satte man fast tonarmen vid resonansbotten, som därefter sprutlackerades i målarverkstaden.
Grammofonchassit tillverkades i snickeriverkstaden och kläddes med väv.
Det hela kunde enkelt ut, men varje detalj måste utföras med stor noggrannhet och omsorg för att resultatet skall bli bra.
Resonansbotten lades mycket omsorgsfullt i trälådan och tratten isolerades, så att inga resonansfenomen skulle uppstå.
Så återstod den slutliga monteringen, att sätta in drivverk och ljuddosa och sätta fast skruvar och beslag.
Sedan var grammofonen färdig att lämnas till avsyning och avprovning, vilket skedde i ett särskilt rum.
Travar av bruna, svarta och gråa "Cremona Rex" väntade på att emballeras och skickas till landets olika musikhandlare via järnväg.
Man hade också på försök börjat tillverka grammofoner med elektriskt verk.
Arne Ternstedt berättar att han klippte plåt, svarvade och gjorde lite av varje, han tjänade 40 öre i timman.
Det fanns inget omklädningsrum utan arbetarna fick använda dasset som låg bakom närmaste stora huset på torget (nuvarande Hembygdsgården).
Arnes Ternstedts betyg är det enda dokument som jag haft tillgång till. Han fick sluta den 1 oktober 1930 på grund av driftens upphörande.
Nedläggningen berodde på att radiogrammofonen kom, och trattgrammofonen blev omodern.
Efter nedläggningen av grammofonfabriken startade Gjutmästare Berg ett gjuteri i lokalerna som han drev fram till branden 1939.
Först 1947 började man renovera byggnaden.
En "Cremona Rex" finns på Åtvidabergs Hembygdsgård.
Så här disponerades fabriken enligt Arne Ternstedt.
Ingång (mot torget)
Plåtverkstad Maskinverkstad Målarverkstad
Gjuteri
Montering Snickeriverkstad
Avsyning
Kontor
En trappa ner under avsyningen: Ytbehandling
Arbetarna i Metallaktiebolaget Nordics Grammofonfabrik i Bersbo Se fotot.
Längst bak fr.v:
1. Kalle Mars
2. Ingvar Johansson, Åtvidaberg
3. Johansson
4. Gunnar (Gösta) Collin, Åtvidaberg
5. Sven Karlsson ("Oklis"), Åtvidaberg
6. Ivar Eklund, Åtvidaberg
7. Roland Nestor, Åtvidaberg
8. Johannes Daniel Berg d. 1947
9. Erik Enqvist, Åtvidaberg f. 17/2 1910
Mittenraden fr.v:
1. Arne Ternstedt, Pålstorp Lakvik f. 15/2 1914
2. Elof Sandqvist, 7:an
3. Elis Adolfsson
4. Erik Johansson
5. Eric Johansson, "Grammofon Johan"
6. Åberg
7. Erik Ragnar Andersson, Åtvidaberg f. 27/2 1909 (tog senare namnet Ejheden)
8. Ture Karlén, Åtvidaberg
9. Olle Karlsson
X = Arbetade på Assa
Främre raden fr.v:
1. Edvin Mars
2. Erik Franzén, Bersbo
3. Olle Fors
4. Sven Andersson
5. Sven Andersson (Sven KV), Åtvidaberg
