Det påståendet härstammar från anteckningar och kartor över Oravais. Ån och dess betydelse för området har varit stort. Här fanns många rännor nedanför forsarna, där jordbrukarnas skvaltkvarnar stod. Invid ån stod också en vadmalsstamp, som var känd i nejden. Den kallades Ånäs vadmalsstamp och den försåg regionen med varmt ylletyg. Under kriget 1808-09 kom huset att bli ryssarnas hästsjukhus! (Äve
n andra hus i Oravais hamnade att inhysa ryska sårade soldater m.m.) Den mest ryktbare ägaren utgör den innovativa entreprenören Mårten Lassus f. 1802-1875. Han var bonde, men också nejdens kyrkoförgyllare och han bygde även en kvarn, stor i flera våningar där han bedrev kvarnverksamhet. Det finns fina historier hur han och hans son vandrade över isarna till Sverige och tog modell och speciellt av tekniken från kvarnar i Västerbotten. När inte första versionen av turbinhjul av träpinnar fungerade, så vandrade de iväg ännu en gång, för att studera var felet egentligen låg. Och de lyckades få igång sin stora kvar.
- Den ståtliga Ånäskvarnen stod kvar ända till början av 1960-talet då den brann ner. Han är också känd som skulptör av "Fattig-gubbar", dvs de träskulpturer, som står utanför kyrkobyggnader och utgör en tiggande figur och sparbössa.. En av den första "socialhjälpen" som fanns i samhället. Mårten Lassus kallas för "Bengtärgubben" och han var litet av en hembygdsforskare samtidigt som han även idkade jordbruk. Han skrev ner texter om sin samtid som är samlade i en skrift "Bengtergubbens berättelser"! Huset var hans hem under hans aktiva år. Stugan har en byggnadsdel från 1700-talet och en nyare del från 1940-talet. Den första beslåningen av pärtor fick huset ca år 1889. Den sista ägaren som bodde på platsen var Maria Antell, Hon flyttade ut 1970 och husets olika ägare donerade huset till Hembygdsföreningen år 19xx, och efter det har huset restaurerats, fått ny pärtbeslåning år 1992 då ett stort "pärtspiikantalko" återgav huset dess speciella utseende.. De som skötte om att huset fick sin nuvarande roll var en grupp kvinnor och män från byarna runtomkring. De bildade en sektion inom Oravais Hembygdsförening som kallas Pärtstugesektionen. - Deras insatser var enorma och de uppförde också två spannmålsbodare. Idag har en ny grupp människor åtagit sig att sätta plåttak och bevara huset till eftervärlden. Många människor och släktingar till Bengtärgubben har donerat, deponerat föremål som hör till husets historia och samtidd. Man kan hyra mötesutrymme här sommartid. Föreningen håller inte vintervärme i byggnaden.
