07/06/2026
En tänkbar epilog till min kommande kulturnamnsuppsats om Åkarpsnaturen och dess historiska markskiften med fokus på 1800-talet. Prologen delade jag i flödet tidigare i våras. 25 år i höst redan sedan sista Öxnejoggen. Kan vara värt att omnämna i förbigående som en del av helheten då tävlingen passerade Åkarpsområdet precis som Smålandskavlen 2015.
EPILOG
Höstmorgonen den 30 september år 2001 var en frostig och solig söndag då den allra sista upplagan av motionslöpningstävlingen Öxnejoggen förbereddes. En flera decennier lång epok av motionslopp utifrån Öxnegården och dess regi skulle om några timmar vara över.
Den längsta tävlingssträckan år 2001 var längs gröna slingan om cirka en mil. Strax före start stod den lilla gruppen med långlöparna inne i omklädningsbyggnadens värme och väntade med de gamla klassiska tygnummerlapparna på bröstet. Renbergs sport hade reklam. Och så sa dåtidens manlige veteranlånglöpararstjärna från IKHP att nu går vi ut. Och ut gick löparna och inväntade starten som var förlagd till målområdets daggiga välklippta gräsyta. Under många tidigare år hade slalombackssluttningen nedanför Öxnegårdens servingsdel istället varit startområde.
Under munterhet och god stämning inväntades startskottet. Kanske det var 2001 eller något tidigare år som startpistolen inte fungerade vid starten? Hursomhelst något år fick det bli muntligt startrop och när löparna väl sprungit ett tiotal meter gick startskottet istället av. Var det Uno Gustavsson som var starter och speaker år 2001? Det var det väl? Ännu i sin krafts dagar. Han och gentlemännen i Öxnegårdens dåvarande spårgrupp genomförde då många goda spårdagsverken även ute på de längre slingorna som eftervärlden fått glädje av, dock märks det längs milen att åren nu gått sedan dessa gedigna spårarbetare av tidigare generationer gått ur tiden.
Sista Öxnejoggen genomfördes så i en den soliga Mikaelidagens tidiga förmiddag år 2001 på välskötta stigar som under delar av sträckan passerade intill och genom Åkarpsnaturen. Förbi Åkarps gamla utmark intill Lönnebergs bokskog, ner förbi Hallandsberg och in över Åkarps Västergårds ägor med alla dess historiska kulturnamn för markerna. Där milspåret passerade gränslandet för ägorna till Åkarp 3:4 och 6:2 fanns två trätrappstegspassager över stängslingen, en för milslingan och en för 15 km:s slingan. Tävlingsdagen 2001 hade inga betande kreatur lagt sig till vila just framför passageställena, och stängslingen behövde inte passeras i sluttningen ner mot Hallahagen via omväg. Kanske hade redan tagits in för säsongen? Ibland kunde de hålla till precis framför trätrappepassagerna när de gick där i hagen om somrarna. Kanske hade överenskommelse med markägarna gjorts inför loppen?
Från och med 6 km:s markeringen, såväl som under milens första kilometer och en liten bit av andra kilometern, fanns intill den grönfärgade milmarkeringen även den orangefärgade markeringen för Öxnegårdens 15 km:s spår, som med tiden även den lades ner och avmarkerades. 15 km:s slingan var under tidigare år annars den längsta tävlingssträckan för Öxnejoggen och passerade även söder om Nässjövägen och förbi bland annat området där Åkarps soldattorp förr länge sedan var beläget.
Allt medan septembersolen fick dagstemperaturen att stiga jämfört med den kyliga morgonen, passerade totalt ett tiotal löpare med olika tempo längs utkanten av Åkarps gärden och sedan uppemot sluttningarna, platåerna och backarna i Rävabergets omgivningar i ett landskap mellan sommarens grönska och begynnande höst. Ännu gott om grönska, men några gula löv hade nått marken. Frodig grönska, om än något frostprasslig. Loppets högsta höjd fanns vid 7 km:s markeringen uppe på Rävabergets nordtopp. En gång i tiden hade tävlingen hetat Rävalöpet istället för Öxnejoggen. Vi bäcken nedanför Rävaberget stod ett par åskådare. När loppen lockade betydligt fler deltagare kunde det stå en hel del åskådare längs med spåret utifrån Öxnegården. Just då hade tiden sprungit ifrån de små anspråkslösa motionsloppen som anordnats för gemenskapens och motionens skull. För få kom och deltog, och arrangören tyckte att det inte blev värt att arrangera arrangemanget som en träningstävling inför Lidingöloppet som tidigare gick första söndagen i oktober.
Lite drygt 14 år efter den sista Öxnejoggen hade många orienterare samlats i höstkvällens mörker på Ekhagsvallen, lördagskvällen den 24 oktober år 2015. Däribland några av dem med VM-guld i CV:et. Det något gungande ljuset från pannlamporna letade sig ut i Bondbergsnaturens mörker när nattorienterarna gav sig iväg för kavlens första sträcka. Två av första nattsträckans kontroller i klassen H21 elit (kontrollerna 6 och 7) fanns i Åkarpsnaturen söder om Öxnehaga medan den åttonde kontrollen fanns i Rävabergets nordsluttning, där en del tog vägen från sjunde kontrollen upp över Rävaberget medan andra valde vägen nedanför längs en del av Öxnegårdens gamla skidmil intill allra översta Öxnehaga, och där just då och där i höstmörkret flackade pannlampornas sken nästan som blosset av folktrons gengående lantmätare.
Roger L Svensson, 2026